Det var ett tag sedan som jag bloggade här. Ser att det ändå är några stycken som faktiskt kikar in här lite då och då.
Roaccutan kuren är som sagt slut för länge sedan och jag använder i dagsläget ingenting annat för att behandla min acne. Får sällan några nya finnar, de kommer dock om jag byter sminkborttagning eller använder ansiktskrämer. Så jag har faktiskt gått emot alla skönhetstips och struntat i ansiktskrämer totalt. Jag har bara en sminkborttagning som huden klarar av, en helt enkel vanlig som finns att köpa i en vanlig livsmedelsaffär. Inget knussel här inte. Jag har dock alltid Basiron hemma då det medlet hjälper effektivt om det skulle dyka upp en finne nånstans.

Ärren i ansiktet har börjat blekna ordentligt och med lite foundation så syns de knappt. Tittade på gamla bilder från det att jag och min nuvarande sambo träffades och jag precis hade börjat med roaccutan kuren. Och jag hade verkligen stora bölder, hade nästan glömt av det här, stora bölder över hela ansiktet. Tur att det finns läkemedel som hjälper en!

Många kan säkert känna att "lite acne, vad gör det?!". Det gör faktiskt väldigt mycket med just självkänslan. Jag, iallafall har upplevt det så och alltid känt att alla har tittat konstigt på mig. Det är möjligt att folk inte har gjort det, men det är så det har känts och så jag har upplevt det.

4 månader senare

Nu har det gått fyra månader som jag bloggade sist och hela min roaccutan kur är över. Jag har läst en hel del på forum och så vad man ska göra efter behandlingen.
Efter det sista besöket fick jag Skinoren utskrivet, dock bara ett uttag. Den tar ju slut någon gång, nu med andra ord. Vad ska jag göra nu? vad ska jag ha för behandling? Vad ska jag göra för att undvika att få tillbaka dom? Jag har alltså inte haft en endaste finne eller ens varit påväg att få en finne.
jag önskar lite att jag spridde bloggen när jag väl höll på med den för man ser ju hur många det är som undrar en massor.

Jag skulle vilja ha någon att rådfråga.

Slut.

Det gick inte riktigt så bra som jag hade velat med denna bloggen. Kanske för att jag först och främst aldrig gick ut med den. Men hur som helst. Nu börjar period ett lida mot sitt slut.

Egentligen skulle det ha varit slut för två månader sedan. Men då var jag på ett återbesök hos hudläkaren (som förövrigt är en ny läkare VARENDA gång) och då visar det sig att det har blivit något fel i doseringsmängden. Så i lite mer än två månader så har det varit fel och så fick jag ta igen det nu helt enkelt.

Imorgon ska jag dit för ett sista besök. Som tur va så är jobbet ganska flexibelt så att det gick att ordna!

Jag längtar som in i bomben tills jag får sola igen, dricka alkohol (Jag har aldrig varit någon som dricker så fruktansvärt mycket..men nu har man ju verkligen fått låta bli hela tiden) och det som jag faktiskt längtar efter mest av allt är faktiskt rätt oväntat. Men både jag och min pojkvän längtar iallafall. Äntligen ska den där p-staven som har funnits där i snart ett halvår få göra sitt ordentligt. Ska bli kul!

Nu kanske ni undrar lite hur huden ser ut och så vidare?
Helt och hållet finnfritt!
Från att gå från massor av bölder och äckliga sår i hela ansiktet så är det nu helt fritt!
Det enda man kan se är lite ärr här och var som kommer att försvinna efter tiden. Det bästa är att det försvinner jättelätt för mig så fort jag är i solen en dag eller två!

Att inte behöva tänka på att man ser ut som en äcklig prickigkorv.
Jag gillar!

Längesedan.

Det var verkligen längesedan jag skrev något här. Det finns inte så mycket tid över och inte heller så mycket motivation just nu för att blogga. Eller inspiration heller för den delen.
Nytt jobb och nya möjligheter

Jag fick höra idag att min pojkväns vänner inte riktigt kunde förstå varför jag behövde roaccutan, de tyckte det va fint ändå. Känns skönt att höra. Man blir lite gladare och varmare inombords.

Det visade även sej att hans kompis också hade funderat på Roaccutan, men var helt enkelt för feg.
Jag var också lite feg i början men bara man får prata med en läkare och reda ut alla frågetecken som man har så känns det inte lika läskigt. Och det är verkligen värt att ta dem om man känner att man mår dåligt av acnen/finnarna.

Min armar är supertorra och även ansiktet är lite rödflammigt, men det är fortfarande så himla värt det.

Snart.

Hej!
Snart hade jag tänkt att lägga upp lite bilder. Lite före och efter.
Letade lite i forum nyss efter andra som haft samma "biverkningar" som mig, hittade hur mycket som helst.
Det jag först och främst tänkte på var näsblodet. Jag har aldrig någonsin i hela mitt liv blött en minsta droppe från näsan. Men nu efter 5 månader med Roaccutan så blöder det lite varje dag och dessutom om man stöter emot näsan mot något så forsar det ut.
(Som jag sagt innan så är alla biverkningar värt det)
En annan sak är typ rygg ont, eller muskelont. Eller så har jag bara blivit mesig. Men det känns faktiskt där också. Sen så är det ju klart, känner alla efter så hittar man ju fler ställen hela tiden som ömmar. Men torra läppar som sagt.

Sen hittade jag lite om pormaskar? Har inte märkt något skillnad alls på mig själv, eller så har jag bara inte tänkt på det. Det är liksom ingenting jag har "stört mig på" innan.


Vet någon hur det är med preventivmedel när det gäller roaccutan? Jag har blivit rekommenderad att ha två skydd. Men kan man slarva ibland?

5.

För ett tag sedan började jag ta 5 tabletter istället för 3. Men nu är det nog värre än var det var innan. Det känns liksom som om det blir för mycket. Tänkte ringa och höra med dem på måndag.
Jag vet faktiskt inte riktigt vad man ska säga. Allt man skriver känns som om man klagar hur mycket som helst. Fastän man inte gör det. Hur som helst. Jag hoppas att ni som läser förstår att jag inte försöker klaga. Jag vill bara att alla ska veta liksom. Alla ni som funderar på Roaccutan.

En sak som jag har tänkt på är faktiskt att det är lite jobbigt att inte dricka alkohol. Nu låter jag som om jag vore världens alkoholist. Men inte ens i vanliga fall brukar jag dricka speciellt mycket. Mest för det sociala delens skull. Och man märker att det är faktiskt lite jobbigt. Om alla ens kompisar ska gå ut. Då känner man sig inte jättesugen på att hänga med. Visst man har ju absolut kul ändå. Jag har ju trots allt världens bästa vänner. Men ändå.

Jaja det är inte det största problemet faktiskt. Egentligen är det väl inga problem alls.
Det är ju bara bra egentligen.

Jag gillart!

Just det ja.

Desginen är som om någon har jag vet inte vad. Jag ordnar det en vacker dag när jag har tid. Bara så att ni vet. Liksom.